Prestationsångest

Som rubriken lyder kommer detta inlägg bli djupt och handla om prestationsångest. 

Prestationsångest är ett helvete om man drabbas, det blir en ond cirkel i att du känner press på att du måste prestera, och det kan uppkomma i olika situationer. För mig inträffar prestationsångesten under dressyrprogramsridningen, och antagligen på grund av att jag inte känner mig tillräckligt säker på vad jag gör. Prestationsångesten slår till när jag redan är svag på grund av att jag är nervös. Jag får som panik, och är redo att göra vad som helst för att slippa rida in på dressyrbanan. Detta sker oftast när jag rider runt banan, och alltså får startsignal inom 2 min. Det är då försent att dra sig ur, och ångesten sitter kvar under större delen av programmet. 
Jag har inte alltid haft dessa problem, utan de har troligen också uppkommit för jag vet att det kommer gå dåligt, och därmed får ännu större press på mig från mig själv att det måste gå bra. Jag vet att mina mål som jag satt inte gör det hela bättre heller, för jag får för varje tävling som går större och större press på mig om vi ska hinna kvala och klättra upp i klasserna. Det är inte för att jag inte kan rida det inte funkar på dressyrbanan, det beror på prestationsångesten, som gör att det låser sig för mig. Jag får inget att funka, och ju fler gånger det går dåligt ju värre blir det. 
Då undrar ni säkert varför jag fortfarande håller på? Och ärligt talat vet jag inte längre. Jag har en fantastisk dressyrtränare som heter Monica Bergström, som hjälper och peppar, och får oss att ta sånna steg framåt på träning, men inte ens hon kan få mig att sluta låsa mig på tävling. Ingen annan än jag kan få det att funka, och just nu har inte jag kunnandet det krävs för att få mig att tro på mig själv, få mig att tro på OSS, för tillsammans kan vi bli så himla bra, men utan OSS blir vi inget, varken jag eller Willgott. Jag vet inte hur jag ska få mig att sluta låsa mig, så har ni tips eller egna erfarenheter, dela jättegärna med er!