Att lägga av eller att inte lägga av

Det är med tårarna rinnande över kinderna som jag skriver detta inlägg. Ni har säkert märkt att jag varit väldigt frånvarande här på bloggen en längre tid. Detta beror på att jag står inför ett svårt beslut, ett som jag inte är redo att ta, men som jag blir tvungen att ta framöver. 

Jag har mer och mer funderat på det här med Willgott och min neråtgående karriär. Så fort vi lyckas så misslyckas vi veckan efter över 1000 gånger värre än vi någonsin lyckas. Jag kan blint påstå att det beror på ödet eller något annat, och visst det spelar säkert in, men i huvudsak är det mitt fel, bara mitt. För såfort vi lyckas, höjer jag kraven, och vi misslyckas. Annars blir han skadad, eller liknande. I längden är det väldigt jobbigt att försöka hålla en häst i tävlingsform, när man antingen misslyckas eller får dras med skador. Allt går emot en, hela jävla tiden.

Jag kommer aldrig sälja Willgott, aldrig någonsin, för han är mig, och jag är honom. Utan honom existerar jag inte. Däremot funderar jag allvarligt på att lägga ner tävlandet, både för honom och mig. Det kanske inte är meningen? För två veckor sen red jag det bästa dressyrpasset någonsin på honom, han svävade fram, och jag blev nästan tårögd, så himla fin var han! Nästa dag är han svullen i båda bakbenen. Han vilar, och vilar än idag, för han inte blir bra. 

Vi var så jävla nära att avsluta denna säsong så bra, och det gjorde vi tävlingsmässigt, men träningsmässigt har vi aldrig varit så extremt dåliga som vi är nu. Jag har inte motivationen till något, och då går ju inte Willgott heller bra. Nu är det försent att lyckas ta sig till det slutgiltiga målet med min juniortid. Det hinner vi inte, för vi kommer få börja om i vår, helt. Om vi väljer att fortsätta. Så jävla nära. Någon ser vår satsning som ett stort jävla skämt, och jag orkar inte mer! 

Det som känns mest förjävligt är inte att jag misslyckades totalt, utan det är att Willgott kunde blivit så bra, han kunde blivit en världshäst, som tog fältävlansvärlden med storm, men nu är han bara en misslyckad tävlingshäst. Det är mitt fel, för han behöver min hjälp upp ur det här, och jag kan inte hjälpa honom, inte längre. Kraften försvann, och med den hoppet om att någonsin få se ljuset igen. 

Vi var så jävla nära, varför blev det såhär igen? För du var verkligen värd allt jag planerade för dig.