Nu är jag tillbaka från min drygt 4 månader långa paus. Jag behövde verkligen den, i och med att Willgotts framtid såg ganska dålig ut. Vi drogs med kotsenskidan i 6v, sedan 2 veckor efter blir han rejält halt, då pga en låsning i SI ledens muskulatur. Ca 4 veckor efter det blir han jättesvullen i båda bakbenen igen, och både vi och veterinärerna tror att det är kotsenskidan igen, med en dålig prognos på att bli ridhäst igen. Dock konstateras det som tur är att det "bara" är lymfangit. Efter det har det peppar,peppar ta i trä, inte varit något annat. Ridmässigt har han nog aldrig varit så himla fin som är idag. Jag tror att jag prioriterade om ganska mycket när man fick sämre besked på varandra hela tiden. Man prioriterar hästen först. Att bara få umgås med honom var en förmån som jag kanske skulle bli av med. Och detsamma i ridningen jag vet inte hur länge jag kommer få ha förmånen att sitta på hans rygg och känna hans styrka. Därför försöker jag ta fram det bästa ur honom i varje ridpass, och göra det med glädje. Jag fick ta bort kraven, och bara hitta tillbaka till glädjen att rida honom. Det gjorde underverk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar