Det är jättesvårt att ta sig upp ur ett hål, ur en svacka, framförallt när man tappar motivationen till att göra något alls, för att det endå inte kommer fungera. Det här är jag expert på, att se allt nattsvart, och inte orka ta tag i att få saker att börja fungera igen. Det hänger ihop med min prestationsångest och har du inte läst det inlägget kan du göra det här. Jag ser inte meningen med att rycka upp mig och ta tag i dressyrproblemet nu, för det kommer endå inte funka sen iallafall. Jag behöver verkligen jobba med att inte se allt nattsvart, för det finns en mening med det. Någon gång kommer jag sätta det där programmet som jag drömmer om, någon gång, om 3 veckor eller 3 år, det vet ingen, och det är bara jag som kan påverka det hela. Det är det här som gör det så svårt, för när jag misslyckas beror det inte på Willgott, vädret eller underlaget, det beror bara på MIG.
Det första man måste göra när man tappar motivationen är att se på varför man gjorde det, och ta bort den anledningen. I det här fallet med mig beror det på att jag satte för höga mål, och då tappade jag riktningen på vad som betyder något och vad som är viktigt. Då fick jag ge upp målet, och rida utan mål ett tag. Göra de jag har så jäkla svårt för, rida BARA för att det är KUL, och inte för att jag har ett mål. Då brukar jag hitta motivationen igen, och det hjälper även att kolla på bilder, från förr och jämföra med nu, för då ser jag att det har hänt väldigt mycket, och det betyder att jag gör något rätt.
Bjuder på ett par bilder från förr, som ni kan jämföra med ett par från nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar