Markarbete 15/9 2014

Idag fick Willgott följa med till Vreta på morgonens ridlektion. Det var markarbete som stod på shemat, och det var riktigt nyttigt för båda! Började värma upp, och han kändes riktigt fin, sådär maffig som bara han kan vara, men samtidigt avspänd och trevlig att rida på. Lyssnade fint. Sedan började vi den gemensamma uppvärmningen och även här gick han mkt fint. Fick mkt beröm av Lina som vi red för. Hon har sett Willgott tidigare och tyckte han såg lydigare och stabilare ut nu än tidigare. Jag kan bara hålla med. Vi red även en del med tagen bakdel, och just den här övningen har vi haft en del problem med, för han vill gärna galoppera iväg istället för att böja igenom sig och trampa in med ytter bak. Idag gjorde han det riktigt, riktigt bra. Sådär bra så man får ett fånleende på läpparna. 

Sedan började vi med bomövningarna, först över en sockerbit på volt tills det kändes bra och han  inte galopperade iväg framför utan gick samlat hela vägen runt. Vi fortsatte sedan över 3 bommar med 17,5m imellan som vi skulle rida med 5 galoppsprång imellan, vid hinder är det normalt 4. Det var lite svårt i början att få plats, framförallt när Willgott började slingra sig till höger när jag skulle korta ihop honom. Han har även blivit väldigt känslig, så bara man funderar på att ta i tyglarna blir han spänd. Han är ju även jättekänslig i munnen, så man måste i princip bara rida med benen, vilket är svårt när han samtidigt vill springa. Men efter jobb blev det riktigt okej.

Vi avslutade med att rida en evighetsbana, med 3 bommar som var som en båge på ena långsidan och den raka långsidan på andra sidan. Här fick vi hålla på tills vi fick 5 språng mellan alla bommar och fick det med en bra rytm. Vissa varv var helt underbara, och när jag får honom mellan skänkel och hand blir han ju så himla fin, och gör det lekande enkelt, men när han blir springig och sätter upp huvudet och spänner underhalsen blir det ju mkt svårare. Men jag fick ändå beröm för de rundor där vi fick till det, för då skulle vi kunna sätta upp hinder på 120, och det skulle inte vara några problem att rida runt, men när huvudet åker upp blir det ju svårt med bara bommar. Jag fick tips om att tejpa Sealtex på bettet eftersom han är så känslig, och därmed kanske göra att han vågar ta mer stöd på bettet och inte blir så upprörd när man nuddar tyglarna. 

På det stora hela är jag riktigt nöjd, han lyssnade fint mestadels och han har utvecklats massor, därav kommer ju känsligheten fram ännu tydligare. Han fick även träffa Haffie igen, som var hans kompis när han bodde i Sjögestad och det var ett kärt återseende kan jag säga.