Är detta slutet?

Känner att jag behöver skriva om varför jag inte bloggat på flera månader. Jag behöver även skriva av mig alla känslor jag har inom mig. I flera månader har Willgott varit ovillig till att jobba, han har saknat framåtbjudning och varit allmänt tråkig i temperament och liknande. Han har även bråkat väldigt mycket när vi ska hoppa coffin. Då tipsade Mariette Norling som vi tränade för en del i höstas att han kanske kunde ha i ont i kotorna fram, då var det vanligt att de inte ville hoppa just coffin. Vår equiterapeut har känt igenom honom många gånger, och inte upptäckt några konstigheter, så då trodde inte Mariette att det var det heller, eftersom de flesta hästar reagerar då. Det trodde vi Willgott skulle göra också, eftersom han är så känslig. 

För ca 1 månad sen, lite mer blev han oregerlig. Han stegrade sig och bar sig extremt illa åt. Stannade och vägrade gå, när man gick på honom stegrade han sig, bockade och hoppade rakt upp. Han var verkligen inte sig själv. Då insåg jag hur fel något var. Sådan här är han inte. Visst att han kan ha en dålig dag och inte vilja jobba, men så här beter sig inte Willgott när han mår bra, för i grund och botten vill han arbeta, han älskar att jobba. 

1 vecka senare fick vi tid på kliniken i Mantorp. Där undersöktes han grundligt, och han uppvisade beteendet även här, trots att det bara var longering. Han stannade och ville inte gå, blev galen då man gick på honom, och stegrade och for runt i ridhuset. Det visade sig att Willgott hade kotledsinflammation i båda framkotorna. Att vi inte upptäckt det beror på att det var dubbelsidigt. När ena kotan bedövades bort blev han rejält halt på den andra framkotan. Det togs även några röntgenbilder, kotorna såg fina ut, så veterinären tror det är god prognos på dem. Men även ryggen blev röntgad. Och det visade sig att Willgott även har trånga tornutskott, så trånga att de har gått ihop. Han blev sprutad i kotorna, och fick stötvågsbehandling i ryggen. Prognosen på ryggen var ytterst osäker, eftersom vi inte vet om han fått ont i den på grund av kotledsinflammationen, eller om det är ryggen som löst ut kotledsinflammationen. 

Vi har varit på 1 återbesök, o kotorna var bättre, och sen ska vi tillbaka igen om ca 1 vecka. Framtidsutsikterna för Willgott är därför väldigt osäkra, och jag ångrar så djupt att jag inte tog hans beteende på större allvar. Då hade han kanske haft bättre chanser att kunna bli helt återställd, och veterinärerna hade kanske kunnat förhindra något av problemen. Framförallt hade han inte behövt gå och ha ont  flera månader. När jag tänker på vilken extrem fighter han är, vad han har ställt upp för mig, för att göra mig glad blir jag helt förkrossad. Han försökte så gott han kunde, han gjorde verkligen allt. Och jag var inte tacksam för det, eftersom han kan så mycket bättre. 

Jag sa när jag köpte Willgott, att när vår tid tillsammans är slut, ska jag sluta med hästar. För Willgott är min "once in a lifetime horse", men jag trodde nog att vi skulle få mer än 5 år tillsammans. Nu är det ju inget som säger att han inte kommer bli frisk, men tankarna finns där i bakhuvudet. Eller ännu värre, hur fan ska jag kunna rida honom som förut om han blir frisk? Det han ställde upp på för mig, kan jag aldrig tacka honom nog för. Därför går tankarna, är det rätt att tävla honom, när jag inte kan lova honom att han inte kommer få ont, att något liknande inte kommer hända igen? För hur mycket han än älskar att tävla, är det rätt om det finns risk för att jag missar tecknen på att han har ont. Han är mitt liv, han har mitt hjärta, och jag kommer aldrig i ord kunna förklara hur extremt mycket han betyder för mig, och att veta att det är mitt fel att han nu kanske aldrig kan göra det han älskar och brinner för gör så fruktansvärt ont. 

Bilden nedan får avsluta detta känslosamma inlägg, och här hoppar han en maxad lättklasslåda, med kotledsinflammation och ryggproblem, utan att säga något överhuvudtaget. 

Hoppträning 20/9-14

Igår var det dags för den första riktiga hoppträningen på hur länge som helst, jag vet inte när det var sist faktiskt... Med tanke på hur han vart de andra två gångerna sedan igångsättningen hade jag inga förhoppningar, mer än att vi skulle få igenom  lite lydnad. 

Det hela började ju fantastiskt bra, genom att Willgott inte vill gå in från hagen ens. Han levde fullständigt rövare, och galopperade runt och busade i säkert 20 min innan jag fick tag i honom. Så något stressad och med en sjövild häst som var dyngsvett rullade vi mot Alvastra. Jag började rida fram, och han hade lugnat ner sig på vägen dit som tur var. Vi började ganska direkt trava över upphöjda bommar, och det gjorde han fint, han lyfte fint på fötterna. Vi gick sedan vidare med att travhoppa en serie, som bestod av bom, räcke bom på volt. Min ridning var lite dålig första gångerna, men när jag fick koll på yttersidan ordentligt hoppade han mkt fint på den tänkta linjen. Detta gjorde vi i båda varven, på lite olika höjder. Inget direkt högt. 

Vi gick sedan vidare på att galoppera över 2 st små räcken, med 4 normala galoppsprång emellan, alltså 17,5m. Här var meningen att samla ihop honom ordentligt, sätta honom på bakbenen och rida på 5 galoppspång. Det gjorde han så himla fint, han lyssnade fint och vi fick gott och väl plats med 5 galoppspång i båda varven, utan att han slängde med huvudet och  bar sig åt! Sedan galopperade vi över 3 galoppbommar, sedan 21m på böjt spår till ett räcke med galoppbom framför. Galoppbommen var till för att jag skulle lämna avsprångspunkten till Willgott, och fokusera på att bara mjukna fram till hindret. Efter några försök gjorde vi det mkt bra, jag mjuknade ett galoppsprång innan, och Willgott hoppade mkt fint över. 

Sedan hoppade vi en linje med räcke, oxer på böjt spår, med galoppbom framför varje hinder. Även här 21m. Första gången backade han av räcket ganska rejält, och drog efter så han gick i oxern rätt rejält. Mkt nyttigt för honom, då han lärde sig att man inte bara kan springa. Sedan hoppade han linjen helt klockrent, tänkte till och behöll rytmen. 

Vi avslutade med att sätta ihop det hela till en bana. Först galoppbommarna som var upphöjda, till räcket. Sedan fortsätta till småräckena, med 5 galoppsprång emellan. Sedan vända över ridbanan över en bock och byta galopp. Sakta av till trav och ta voltserien, vända över ridbanan över bocken igen, fortsätta upp på långsidan och jobba galoppen för att sedan vända in på sista linjen, räcke och oxern. Vi hoppade det 2 gånger, första var de tre hindren runt 1m, ngt högre kanske. Gick jättebra till sista räcket, då det stod ur sväng och jag hade fått honom lite för kort i galoppen så han nådde inte fram, vilket ledde till att han stannade. Nytt försök, och klockrent över båda hindren. 

Sista rundan, nu hade Johanna höjt upp hindren till 120, det som stod ur sväng låg på 110. Och vilka språng han bjöd på! Han var så lydig, lyssnade så himla bra, och hade sånna språng! Han var högt över, och tog inte ens i. Han kom fint tillbaka till de små räckena, och lyssnade. Vi tog bocken och voltserien utan problem, höll bättre tryck i galoppen till räcket ur sväng, och han bara flög över! Fortsatte ner till oxern och allt bara stämde, jag kunde bara sitta och vänta på språnget utan att lägga mig i, och som han hoppade! Det kändes inte ens högt eftersom han hoppade så himla väl! 

Stor skillnad och väldigt lydig och fin häst jämfört med tidigare. Känslan av att kunna sitta och rida mot ett hinder på 120, i ganska aktiv och energisk galopp, för att sedan bara kunna ta ner språnglängden och galoppera över 2 räcken med ett galoppsprång för mkt utan problem är fantastisk! Nästa vecka jobbar vi vidare, och jag kan inte vara mer taggad! Tyvärr blev det inga bilder, men bjuder på en gammal när känslan också var att han kunde hoppa höghus! 

Dressyrträning 17/9-14

Första dressyrträning för Monica på mer än 1 månad reds i onsdags. Jag hade inga direkta stora förhoppningar, men så fin han var! Blev ett riktigt sånt där genom-ridningspass, få upp ryggen, in bakbenen och få stödet på yttertygeln, framförallt i vänster varv. Vi red mestadels på mittvolten blandat med fyrkantsspåret, och det var mängder med övergångar inblandade. Han var lite seg i början, men efter lite galopp blev det mer framåtbjudning. Framförallt i vänster var han extremt fin. Vi har i princip alltid haft problem med att få honom att ta stöd på yttertygeln, men genom att ställa honom utåt så fick jag stöd på ytter, jag kom rakt över och han blev helt enkelt rak och fick med sig bakbenen. Han blev väldigt fin, och plötsligt var vänstergaloppen bra mycket bättre än den någonsin varit! Han blev mjuk och fin, och jag fick ett fint stöd i munnen, som var kvar utan att man måste sitta och jobba och hålla på för att det skulle vara kvar. Det var bara att ställa honom litegrann utåt om jag kände att jag tappade det. Han var skitfin! Vi kom även fram till att jag ska rida LB:3 på skolmästerskapen v.40, så nu är det hårdträning! 

Markarbete 15/9 2014

Idag fick Willgott följa med till Vreta på morgonens ridlektion. Det var markarbete som stod på shemat, och det var riktigt nyttigt för båda! Började värma upp, och han kändes riktigt fin, sådär maffig som bara han kan vara, men samtidigt avspänd och trevlig att rida på. Lyssnade fint. Sedan började vi den gemensamma uppvärmningen och även här gick han mkt fint. Fick mkt beröm av Lina som vi red för. Hon har sett Willgott tidigare och tyckte han såg lydigare och stabilare ut nu än tidigare. Jag kan bara hålla med. Vi red även en del med tagen bakdel, och just den här övningen har vi haft en del problem med, för han vill gärna galoppera iväg istället för att böja igenom sig och trampa in med ytter bak. Idag gjorde han det riktigt, riktigt bra. Sådär bra så man får ett fånleende på läpparna. 

Sedan började vi med bomövningarna, först över en sockerbit på volt tills det kändes bra och han  inte galopperade iväg framför utan gick samlat hela vägen runt. Vi fortsatte sedan över 3 bommar med 17,5m imellan som vi skulle rida med 5 galoppsprång imellan, vid hinder är det normalt 4. Det var lite svårt i början att få plats, framförallt när Willgott började slingra sig till höger när jag skulle korta ihop honom. Han har även blivit väldigt känslig, så bara man funderar på att ta i tyglarna blir han spänd. Han är ju även jättekänslig i munnen, så man måste i princip bara rida med benen, vilket är svårt när han samtidigt vill springa. Men efter jobb blev det riktigt okej.

Vi avslutade med att rida en evighetsbana, med 3 bommar som var som en båge på ena långsidan och den raka långsidan på andra sidan. Här fick vi hålla på tills vi fick 5 språng mellan alla bommar och fick det med en bra rytm. Vissa varv var helt underbara, och när jag får honom mellan skänkel och hand blir han ju så himla fin, och gör det lekande enkelt, men när han blir springig och sätter upp huvudet och spänner underhalsen blir det ju mkt svårare. Men jag fick ändå beröm för de rundor där vi fick till det, för då skulle vi kunna sätta upp hinder på 120, och det skulle inte vara några problem att rida runt, men när huvudet åker upp blir det ju svårt med bara bommar. Jag fick tips om att tejpa Sealtex på bettet eftersom han är så känslig, och därmed kanske göra att han vågar ta mer stöd på bettet och inte blir så upprörd när man nuddar tyglarna. 

På det stora hela är jag riktigt nöjd, han lyssnade fint mestadels och han har utvecklats massor, därav kommer ju känsligheten fram ännu tydligare. Han fick även träffa Haffie igen, som var hans kompis när han bodde i Sjögestad och det var ett kärt återseende kan jag säga. 

Hoppning efter långt uppehåll!

Igår fick Willgott hoppa efter ett långt uppehåll, tror det är närmare 1,5 månad sen sist! Och han tyckte det var så kul! Om en häst skulle kunna skratta skulle han gapskrattat hela passet, så kändes det iallafall, och självklart hade han en räv bakom varje öra ;) 

Vi hoppade en serie, för att träna styrka och för att Willgott skulle få hoppa utan att jag la mig i och störde honom för mycket. Detta för att jag vet hur övertaggad han brukar vara första gånger efter ett längre uppehåll. Serien var byggd med studs över två kryss, sedan ett galoppsprång till en oxer och ett galoppsprång bakom kom två kryss med studsavstånd emellan. Sedan hade jag ett räcke med galoppbom framför och bakom på andra långsidan. Han hoppade övningarna riktigt bra. Hade bra koll på fötterna, bättre än jag trodde han skulle ha. Vi hoppade inget högt eller så, max 90cm något språng. Men han gav fin känsla iallafall :)

Kvaliten på filmen är ingen vidare, men ni får stå ut ;)

Mål 2014/2015

Mina mål med Willgott har fått ändras en del och de tidigare satta målen har inte heller uppnåtts, vilket pekar på att målen var för svåra. Därför har jag denna gång verkligen tänkt igenom målen, och ska lägga upp delmål för att nå mina mål.

Fälttävlan:
Fälttävlanssäsongen 2014 är slut för vår del, och den blev inte alls som jag tänkt mig. Det blev inget Junior SM, ingen CNC* start, inte ens en H100 start. Skador och sänkt självförtroende kom ivägen, men istället fick vi ändå sluta med flaggan i topp i och med en fantastiskt bra träning för Pernilla Bjuhr som jag lätt kan rekommendera alla att rida för! Väldigt duktig människa!
Målet för 2015 är att rida H100 klasser med stabila resultat, med dressyr på under 60 straff, 0or i hoppningen, och felfria terrängritter på hinder, några tidsfel hit och dit är ok de första starterna, men sen ska 0an sitta även på tiden.Blir 2015 som det ska, och målet nås, så är målet också om vi är redo för det, att debutera CNC* i slutet av säsongen, på kanske näst sista tävlingen, för att sedan gå ner till H100 sista tävlingen. 
För att ta mig hit, har jag en del delmål, vilka är att rida mängder av dressyr i vinter, även tävla vanliga dressyrklasser i vinter/vår. Samma med hoppningen, träna i mängder och även tävla litegrann. Vad gäller terrängen är det inte kvantiteten på träning, utan kvaliteten som räknas, så i säsongstarten ska jag försöka få till en Pernilla träning, och det kan räcka med den. 

Dressyr:
Målet för 2015 är att rida LA, på minst 62%. För att nå hit ska vi träna dressyr för Monica bergström 1 gång i veckan hela vintersäsongen, samt tävla LB och clearrounder. 

Hoppning:
Målet för 2015 är att rida felfria 110 rundor, samt debutera 120 om vi är redo för det. För att uppnå detta ska vi rida för Tord Westergren under vintersäsongen, antagligen var annan vecka, och sedan för Johanna Glänås under de veckor jag inte rider för Tord. Vi ska även ut och hoppa 1m klasser med fina resultat och få bra självförtroende. 

Jobb under veckan

Willgott har ridits mer ordentligt under den gångna veckan, med bland annat dressyrpass och galoppträning igen. Det har varit underbart skönt o bara få känna att han fungerar och känns fräshare än någonsin! Vi har ju såklart en del att slipa på fortfarande, så som övergångarna i dressyren som inte är sitter lika bra som de gjorde innan allt detta. Även lydnaden under galoppassen behöver bli bättre. 

Första träningen efter skadorna och uppehållet är bokad också, till onsdag om allt går vägen vilket vi hoppas på! Han ska även få följa med på markarbetesträning på Vreta på måndag om han håller sig i skinnet och fortsätter vara okej. Ett inlägg om mål ska komma upp också!